Senaste inläggen

Av valkyria70 - 12 november 2012 16:46

 

Nu i förra veckan fick jag då hem förhörs protokollet från alla förhör med mera från misshandeln.

Har läst igenom det och de frågor jag behöver svar på har jag ställt till min advokat via mejl. Hoppas hon kan svara på dem. Det känns som om rättegången mot min före detta man snart är på väg. Nu är det bara att hoppas att den blir relativt snart. Har ju väntat sedan i mars på att den ska bli av. Det var då han slog mig. Det är snart 8 månader sen.

Igår skulle vi ha firat 1 år som gifta. Jag är glad att jag gick i tid och att jag har livet än så länge i behåll.

Jag har fortfarande mitt överfalls alarm. Har det med mig vart jag än går.

Men det är drygt att leva ett sådant här liv. Man är på helspänn så fort man går utanför dörren. Kommer han eller kommer han inte? Man blir lätt störd av att leva så här i ovisshet. Man är så jävla rädd så fort man går utanför sitt eget hem, ingen som inte levt så här kan inte föreställa sig vad detta tär på ens psyke. Jag har nu stått ut i 8 månader. Hur länge skulle en normal människa orka leva så? Jag fattar inte att jag orkar i huvudtaget. Men på något sätt så måste man vara stark för att överleva.

Nu ska jag straxt ta mig en promenad ner till affären. Och få hoppas att slippa trycka på larmet. Om jag har tur så lämnar han mig ifred. Vet inte om det bara är en känsla jag har att han ej har gett sig ännu, men det visar sig om han dyker upp där jag befinner mig. Hoppet om att få vara ifred finns, men har han det i sina tankar, att verkligen lämna mig ifred? Man hoppas från dag till dag att det ska vara så, men jag litar inte på honom och jag är rädd så fort jag låser min dörr på utsidan.

Hoppas jag överlever denna promenad....

ANNONS
Av valkyria70 - 23 oktober 2012 22:52

Det är typiskt att man inte har någon tv. Idag på veckans brott tog de upp just om det här med kvinnovåldet. Var iallafall inne på deras sida på nätet och fyllde i något formulär de hade angående oss kvinnor som blivit drabbad av detta meningslösa våld. Bad de höra av sig också till mig. Hoppas att de gör det. Jag känner att jag orkar stå för det jag blivit utsatt för och behöver inte dölja det på något vis. Jag kan även tänka mig att bli intervjuad om de nu skulle vilja det. Varför ska jag skämmas? Det ska mannen göra som utsatt mig för detta jävla brott.

Jag tänker inte vara tyst om detta. Därför känns det extra bra om de nu hör av sig och vill ha lite svar på enkäten jag fyllde i.

Detta brott måste få mer att reagera. Och tack vare media så kommer det ju ut till allmänheten. Att vara en drabbad kvinna som gapar och tjoar om detta som jag kan göra, kommer inte långt ensam. Men ju fler vi är som vågar tala öppet om detta, ju bättre är det.

Vill kolla på denna repris som går den 24/10 eller den 25/10. Får gå hem till någon som har tv då.

Ja, jag har även haft samtal med polis idag, och jag känner mig så tjatig då jag ställer så många frågor med mera om allt som händer och sker i mitt fall. Men jag vill ju veta vad som händer. Och om det händer något nytt.

Går ju som sagt och väntar på att ett åtal mot min ex man ska bli av.

Blir galen snart om den inte blir det snart. Det är så jobbigt att vänta. Jag vill ju bara ha ett avslut.

Och försöka gå vidare sen. Dagarna går och jag kämpar på.

Försöker ta en dag i taget. Vissa dagar mår jag bättre, vissa sämre. Men det är ju jobbigt att leva i denna ovisshet om man får vara i fred, eller om allt annat som blir runt ikring det som varit.

Det är jobbigt. Och för de som aldrig levt så här, de förstår inte riktigt hur mycket vi kvinnor får kämpa oss fram. Både med myndigheter och att orka gå vidare. Varje dag är en kamp.

Man måste vara stark för att orka.

Men orkar man vara stark hela vägen?

Det får man hoppas att man gör. Och natten nu tills imorgon den 24, så är det 7 månader sedan jag lämnade denna man. Känns gött att tiden går, trots allt......

Jag känner iallafall att jag inte tänker vara tyst om detta. Detta ska komma ut. På ett eller annat sätt.

Punkt slut !

ANNONS
Av valkyria70 - 20 oktober 2012 11:28

  Det är lördag förmiddag, sitter och är smått irriterad på gårdagens händelse.

Jag och ett par vänner skulle gå ut en promenad och när vi kommer runt husknuten så står polisen där och samtalar med lite folk. Vi stannar till och pratar lite vi med med dem.

Då helt plötsligt dyker mitt ex upp i en rasande fart i sin bil. Den vägen vi står på är en 30 väg, men han kom farandes som en kanon kula. Jag sa då åt den kvinnliga polisen att äntligen får andra se och även nu det bästa att just polisen fick se att han rör sig i mina kvarter. Han har inget att göra just här där jag bor. Han känner inga här och då undrar man, vad vill han?

När jag sagt till mina vänner, mina nära och kära eller till polisen att han åker runt hos mig, så tror inte folk på en. Och jag tror att jag hallucinerar ibland. Men så är det ju inte. Han är ju här.

Och nu fick de ju se det själva, så det kändes bra. Det kan ju inte vara så tokigt att ha just polisen som vittne till att han var här....Och inte nog med det. Ett par ungar som också fanns på plats, berättade att just den bilen brukar vara här på dagarna, kvällarna och åka runt och gasa. Bättre bevis kan jag inte få.

Ska försöka få tag i den polis som har hand om fallet med min ex man. Jag ska be honom ta itu med detta. Jag orkar inte ha honom farandes runt här. Det tär på psyket och det känns som om jag blir instängd mer och mer, då jag inte ens kan känna mig trygg i närheten av min bostad. Jag har svårt nog ändå att gå ut, och detta gör ju inte saken bättre att han rör sig här omkring. Jag vill kunna känna mig fri och gå ut då jag vill, men jag kan inte det då jag är rädd att han ska få tag i mig. Och eftersom man inte får ha något vapen att skydda sig med, så stressar detta mig mer. Att jag bara har mina händer och fötter att försvara mig med om han kommer och gör sina hot till allvar. I å för sig så har jag ju mitt larm, men tänk om jag inte hinner larma innan. Vad gör man då? Och jag kan inte slå tillbaka på denna man. Jag har ingen chans mot honom. Han är både längre och större än mig och starkare.

Jag vill bara ha honom borta från mig. Varför kan han inte lämna mig ifred? Vad vill han?

Ska jag behöva gömma mig inomhus för att jag är rädd att han ska slå mig igen?

Jag tycker detta är så sjukt. Hoppas att polisen för en gångs skull, kan ta min rädsla på allvar snart.

Kanske det blir bättre om jag talar om för denna polis vilka poliser som fanns på plats nu sist så kan han ju höra med dem att detta faktiskt har hänt och att de såg att han far omkring här. Något måste ju göras snart. Han kan väl inte få hålla på hur länge som helst med denna terror?

Jag blir galen snart. Jag vill ju bara få vara ifred. Utan honom som gjort mig så illa.

Näe, fan jag blir bara så jävla förbannad.

Man känner sig så maktlös av detta. Att han kan få hålla på och jag ska behöva gömma mig för att få vara ifred.

Det är sjukt !

Vad tycker ni?

Av valkyria70 - 16 oktober 2012 00:16

 

Det är måndag till tisdag nu. Klockan har passerat midnatt.

Sitter här och ugglar framför datorn. Har hållt på och fixat och trixat med lite foton nu ikväll. Det är ju ett av mina största intressen här i livet.

Idag har jag varit hos min väninna och haft det bra. Hon bjöd på kalops. Vet ej när jag åt det senast. Det är ju inget jag lagar själv iallafall. Lång kok är inget för mig.

Har varit på samtal idag hos min ja vad ska man kalla henne. Ja det är en kvinna jag iallafall går och pratar av mig hos. Var där i 45 minuter iallafall och pratade av mig lite skit. Det behövs ibland. Men jag fattar inte de som orkar lyssna på andras elände hela tiden. Och jobba med det. Men jag är glad att de finns. Man har ju som sagt en del i bagaget som behöver luftas ibland. Och som ni vet så är det ju mycket samtal om mitt liv efter att jag blev utsatt för misshandel. Ja av min idiot till ex man.

Det är ju en del som ska ut, och det är skönt att få prata av sig. Men jag känner att jag börjar må lite bättre nu än vad jag har gjort. Det är positivt. Men det har ju gått en tid sedan jag lämnade detta kräk.

Jag går nu bara och hoppas att det ska bli ett avslutat kapitel i mitt liv, att rättegången blir av så snart som möjligt. Att gå och vänta är inte kul alls. Det känns som om det skulle vara bra om den kom snart. Så jag kan gå vidare med mitt liv sedan.

Och försöka glömma den tid som varit. Och den mannen. Inte för att jag kommer att kunna blunda för det han gjorde för mig, men jag vill inte tänka så mycket på det och då vore det bäst om detta kunde bli ett avslut.

Jag är redo för att leva på nytt igen.

Jag är glad att jag har mina nära och kära som stöttar mig. Utan de skulle det nog vara tyngre.

Men jag känner att det får vara nog nu, jag vill bli fri någongång. Jag vill inte älta gammalt skit längre. Jag vill bre ut mina vingar och flyga vidare mot andra mål.

Idag stod det igen om kvinnomisshandel i den tidningen som är för mitt län. Detta skit pågår dagligen, året om för någon kvinna där ute och jag lider med de alla.

En slagen kvinna, är alla kvinnors lidande.

Så är det bara.

Allvarligt talat så kommer det tyvärr alltid finnas män som slår sina kvinnor. Det är för jävligt rent ut sagt.

Jag lider med alla dem.

Men jag är glad att jag hann gå i tid. Och att jag överlevde.

Dessa män är kräk. Så är det bara.

Ja, nu ska jag försöka dra mig till sängen. Bäst å försöka sova lite, får besök imorgon av en god vän. Vi har mycket att tala om så jag vill känna mig utvilad då.

Ha det gott därute. Var rädda om varandra !

Av valkyria70 - 9 oktober 2012 23:14

 

Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna. Här begås den största delen av misshandels brotten.


Fakta:

Så sent som 1982 kom lagen som leder kvinnomisshandel till allmänt åtal.

1997 anmäldes 19046 misshandelsbrott mot kvinnor

40% av dem ledde till åtal. Mörkertalet är väldigt stort.

78% av misshandelsbrotten begicks av en nära bekant till kvinnan.

Var 20:e minut misshandlas en kvinna av en närstående man

Var 10:e dag dödas en kvinna av en närstående man

Ofta begås kvinnomisshandel av nyktra män som med beräkning utövar ett makt- och kontrollbehov.

4 av 10 kvinnor i Sverige har utsatts för våld eller hot om våld från någon man.

Omkring 28000 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes under 2011

Det är en stor ökning under en 10 års period.


Vem är han, han som slår? :


Inställning till kvinnor:


Vad säger han allmänt om kvinnor, hur de uppför sig,klär sig osv. Vad anser han om sina kvinnliga kollegor? Hur och efter vad värderar han en kvinna? Om han är nedlåtande och respektlös mot kvinnor i allmänhet, kommer han antagligen behandla dig likadant.


Svartsjuka:


Män som visar tecken på överdriven svartsjuka har ett stort kontrollbehov. Var särskilt vaksam om han börjar ställa dig till svars för hur han känner. Om du hoppar över din tjejmiddag på grund av hans inställning, då har han börjat ta kontrollen över ditt beteende.


Våldsamt beteende:


Blir han arg och slår sönder saker, så gör han det för att skrämma dig.


Isolering:


När isoleringsprocessen börjar kan man lägga märke till mönster i hans beteende. Han kanske kör dig till och från skolan/jobbet. Han skulle gärna vilja att du jobbade mindre och var hemma mer. Han vill att ni ska göra allt tillsammans och låter dig inte träffa vänner och arbetskamrater själv. Du börjar tappa kontakten med dina vänner, eftersom han inte gillar att du träffar dem oftast säger han inte rakt ut vad du får göra utan du märker på hans reaktioner vad han tycker ändå.


Ökande kontroll:


I början handlar det bara om att han ska vara med och bestämma allt, oavsett om det bara rör ditt liv. Det är han som bestämmer vad ni ska prata om och vad ni ska göra. Detta utökas successivt och till slut är det han som styr både vad du tänker, säger och gör.

Kvinnans livsrum krymper och blir minimal.


Tro inte på honom när han lovar att sluta slå:


En kvinna behöver inte vara fysiskt inlåst för att vara fast i ett förhållande. Rädsla, psykisk och fysisk utmattning gör att hon inte orkar ta sig ur förhållandet.

Kvinnan behöver därför hjälp och stöd med att reda ut sin situation.


Växling mellan våld och värme:


Mannen är ofta snäll och ömsint- ända till nästa gång han slår.

Denna ombytlighet gör att kvinnan försöker bortse från att mannen misshandlar henne och istället fokuserar hon på de stunder då han är snäll.

Där för stannar oftast kvinnan kvar. Hon tror på mannens ord.

Det är inte så att kvinnan väljer att leva i våldsamma förhållanden utan det är män som väljer att misshandla kvinnor.


Av valkyria70 - 30 september 2012 14:36

 

Dagarna går. Mår relativt bra idag. Men tankarna finns där hela tiden. Och hoppet att det någon dag ska komma ett brev eller så att dagen för rättegången ska komma. Vill ha detta skit ur världen nu och gå vidare.

Det känns som om det är på rätt väg iallafall. Sedan är det ju bara att hoppas på det.

Man vill ju kunna börja leva igen. Men jag tycker att det har börjat vänt. Kanske man kan våga tro på livet igen?

Det vore ju underbart.

Synd bara att man läser så ofta om detta med just kvinnovåld. Det står flera gånger i veckan om män som slår i tidningarna. Det gör ont i mig varje gång jag läser om det. Man är ju inte ensam om dessa problem men det är hemskt att läsa att så många kvinnor får stryk av sina män i sitt hem.

Jag hoppas att en dag så ska detta meningslösa våld få mer uppmärksamhet av de myndigheter som det berör och att det blir en hårdare lag mot dessa män eller kräk.

Att bli slagen,hotad eller kränkt är ett helvete att leva med. Även efter att man lämnat dessa idioter till män. Man har så mycket att bemästra och det tar på krafterna. Man orkar inte hur mycket som helst. Men ändå försöker man att stå ut och kämpar på. Att ta dagen som den kommer gör jag för varje dag som går. Det är kämpigt men tydligen är hoppet det sista som överger oss. Vi kvinnor är starka psykiskt nog ändå. Vi kämpar. Men samtidigt är det viktigt att våra med människor stöttar och hjälper oss så att vi orkar gå vidare. Jag är glad att jag har min familj och några vänner som orkar stötta mig. Vad hade jag gjort utan dem?

Ja, jag får vänta vidare och hoppas att detta brev så snart som möjligt dimper ner i min brev låda. Jag vill ha ett avslut. Och det nu.

Av valkyria70 - 24 september 2012 11:22

  Idag är det precis ett halv år sedan jag lämnade dig. Det känns bra att jag gick i tid.

Vad hade hänt annars? Blir rädd bara av tanken.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på det som hände för exakt 6 månader sedan men det är inte så lätt att glömma. Det gör ont i mig fortfarande. Och det finns vissa delar av min kropp som har sviter efter misshandeln som jag får gå till sjukgymnast för. Men de värsta ärren sitter på insidan.

Jag ska försöka göra denna dag till det bästa.

Jag vill glömma.....

Låt mig bara vara i fred så kanske jag får ro att gå vidare.

Män som du som slår kvinnor är inte värda att ens tänka på.

Jag ska försöka ta mig samman idag. Men som sagt, denna dag för 6 månader sedan var ett helvete...

Hoppas du får ditt straff en vacker dag för det.
 Det är bara att hoppas på det.

Nu ska jag försöka gå vidare.

Helst vill jag sova bort hela den här dagen.

Men framför allt sluta tänka tillbaka, det gör för ont. Fortfarande.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ valkyria70 med Blogkeen
Följ valkyria70 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se