Det är typiskt att man inte har någon tv. Idag på veckans brott tog de upp just om det här med kvinnovåldet. Var iallafall inne på deras sida på nätet och fyllde i något formulär de hade angående oss kvinnor som blivit drabbad av detta meningslösa våld. Bad de höra av sig också till mig. Hoppas att de gör det. Jag känner att jag orkar stå för det jag blivit utsatt för och behöver inte dölja det på något vis. Jag kan även tänka mig att bli intervjuad om de nu skulle vilja det. Varför ska jag skämmas? Det ska mannen göra som utsatt mig för detta jävla brott.

Jag tänker inte vara tyst om detta. Därför känns det extra bra om de nu hör av sig och vill ha lite svar på enkäten jag fyllde i.

Detta brott måste få mer att reagera. Och tack vare media så kommer det ju ut till allmänheten. Att vara en drabbad kvinna som gapar och tjoar om detta som jag kan göra, kommer inte långt ensam. Men ju fler vi är som vågar tala öppet om detta, ju bättre är det.

Vill kolla på denna repris som går den 24/10 eller den 25/10. Får gå hem till någon som har tv då.

Ja, jag har även haft samtal med polis idag, och jag känner mig så tjatig då jag ställer så många frågor med mera om allt som händer och sker i mitt fall. Men jag vill ju veta vad som händer. Och om det händer något nytt.

Går ju som sagt och väntar på att ett åtal mot min ex man ska bli av.

Blir galen snart om den inte blir det snart. Det är så jobbigt att vänta. Jag vill ju bara ha ett avslut.

Och försöka gå vidare sen. Dagarna går och jag kämpar på.

Försöker ta en dag i taget. Vissa dagar mår jag bättre, vissa sämre. Men det är ju jobbigt att leva i denna ovisshet om man får vara i fred, eller om allt annat som blir runt ikring det som varit.

Det är jobbigt. Och för de som aldrig levt så här, de förstår inte riktigt hur mycket vi kvinnor får kämpa oss fram. Både med myndigheter och att orka gå vidare. Varje dag är en kamp.

Man måste vara stark för att orka.

Men orkar man vara stark hela vägen?

Det får man hoppas att man gör. Och natten nu tills imorgon den 24, så är det 7 månader sedan jag lämnade denna man. Känns gött att tiden går, trots allt......

Jag känner iallafall att jag inte tänker vara tyst om detta. Detta ska komma ut. På ett eller annat sätt.

Punkt slut !